OM OSS

Gemensamt för oss alla på Vägen är att VI FIRAR GUDSTJÄNST.

Det ser olika ut mellan olika tillfällen, kulturer och traditioner, men där finns en plats för såväl tacksamheten som helandet och påfyllningen. Det enskilda och det gemensamma.

Sen kan det finnas fredagsmys och scout, samtalsgrupper och trivselkvällar, bibelstudier och körövning och mycket mer. Om vad vi vill och vad vi behöver beslutar vi gemensamt.

OM MEDLEMSKAP

Man är förstås välkommen på vad som helst när som helst utan att vara medlem!

Men man kan också välja att säga ja, jag vill höra till. I dag är vi drygt 100 medlemmar. Vi har skrivits in i församlingens adressbok och har rösträtt vid församlingens beslutande möten.

Och gemenskapen vet att vi vill räknas som en del av den.

Församlingens ekonomi och arbete baseras helt på gåvor. Ingen fastställd medlemsavgift tas ut utan var och en ger efter sin förmåga.

Vi hoppas och tror att det givandet ska räcka till för det vi tillsammans beslutar göra.

LOKAL HISTORIK

"Det var en mörk tid i våra bygder under 1860-70-talet. Dryckenskap, kortspel, slagsmål och oordningar var vanligt förekommande under helger, bröllop och begravningar."

Ungefär så sade N-O Wennström, predikant från Ytterbyn, vid en föreläsning - fortfarande ihågkommen. Fredrik Säfström, kolportör och en annan av församlingens första förgrundsgestalter kom till Kalix 1876. Han skrev: "De palatslika gårdarna, trafiken på älven där båtar korsa varandra, allt vittnar om företagsamhet och välstånd." Men även Säfström noterade att människor levde i sus och dus, i dryckenskap och oordning.

I Kalixbygderna uppstod folkrörelser mot superiet och för evangelium. Det skedde först i en del Morjärvsbyar bl. a. Småträsk men även vid kustbyarna. Rörelsen fördjupades och 1885 i oktober bildades Nederkalix missionsförening som år 1938 bytte namn till Kalix Missionsförsamling och 2015 till Equmeniakyrkan Kalix.

De HÖR TILL VÄGEN, det var vad man först kallade dem som följde Jesus.

Att få höra till, att få vara del av en gemenskap, det tror vi är viktigt. När vi delar berättelser, erfarenheter, sånger, arbete får vi hjälp att hantera det som möter oss i livet. Och vi får hjälp att bli oss själva. Och delad glädje är dubbel glädje.

Den första bilden som användes för att försöka beskriva en sån gemenskap det var kroppen. En kropp med många lemmar, många delar.

Varje del lika unik och lika dyrbar. Och 2000 år senare vet vi ännu mycket mer om hur många beståndsdelarna är och hur fint de behöver kunna samspela.

En nyare bild kan vara församlingen som en orkester.

Jesus benämnde sig själv som vägen (Joh 14:6). Det är en grund både för varje människa och för vår gemenskap - ytterst är det inte vi som bär, det är Vägen som bär oss.

När vi står på den grunden, när vi går Vägen framåt så är vi också del av en ännu större gemenskap.

I Sverige är Equmeniakyrkan Kalix en del av ett samfund som heter

Ut över världen så hör vi samman med alla som valt att höra till Vägen.